En av de bästa berättelserna jag någonsin läst.

 

I skoltoaletternas bås händer saker värdiga att bli Shakespearetradgedier.

Mellan de smutsiga, nerklottrade väggarna sker smärta,

inget annat än lysrören i taket kan se.

Jessi sitter på det skitiga golvet bredvid toaletten, som alla raster.

Hennes jeans blir alldeles skitiga men de blir aldrig smutsigare än hennes tankar om sig själv.
Hon kräks upp galla och de matsmulor hon fått ner,
hon hoppas att bulimin också kommer hamna nere i toalettstolen.
Hon kommer att åka in akut till ett sjukhus om en månad,
hon kommer överleva, men aldrig att bli riktigt frisk.
Men än så länge kräks hon upp galla och matsmulor utan att se att hennes själ också kom upp i förra kräkningen.

Erik sitter på toalettstolen och river upp sina sårskorpor, de som han gav sig själv igår, iförrgår och dagen innan.
Ingen ser det, för pojkar skär sig väl inte?
Erik gör det, kanske rinner en dag smärtan ut med blodet?
I natt kommer Erik inte kunna somna, han kommer ligga vaken till 3:48.
Då kommer han att ta några sömntabletter, bara 20-30 stycken för att kunna sova i hundra år.
Fast han kommer förstås att få sova mycket längre.

Frida sitter på toalettstolen och biter på sina svartamålade naglar.
De är redan nedbitna till nagelbanden men Frida biter vidare.
Hon drar handen genom det illröda håret med de blonda rötterna.
Hon önskar att ord som "hora" "särbarn" och "flata" inte fanns.
Hon önskar att hon hade en stensax så att hon kunde klippa av Lindas guldhår.
I övermorgon kommer Linda ge henne en liten knuff utför trappan och "jävla hora" kommer vara de sista ord Frida hör.

Pontus står framför spegeln och drar vant brunkräm över ansiktet, han vet hur man döljer blåmärken och sår
Han drar lite brunkräm över de värsta blåmärkena.
"Vilken jävla bög du är!" pappans ord ringer i öronen.

"Jävla bög, gråt inte då! Pontus för fan! Gråt inte! Din jävla fegis! Du Är Inte Min Son!!!"
Slagen. Orden. Varje dag när vodkan drar åt huvet.
"Mamma varför gör du inget? När han slog Therese och Jenny tog du dem och stack! Jag då mamma, jag då?"
"Jag ska ha Therese och Jenny!" så sa hon till skiljsmässoadvokaten.
Pontus kommer att hugga ihjäl sin pappa imorgon och leva sitt liv på fängelser och vårdhem, för att mamma vägrade ta honom med sig.
"Jag då, mamma, jag då?"

Karl sitter darrande lutad mot dörren, han trycker in sprutan i sitt såriga armveck.
Heroinet går ut i blodådrorna, ut i honom.
Tårar rinner ner för hans kinder, tårar av skam och lättnad.
Inte borde väl attraktiva, smarta, fotbollsgeniet Karl bli en missbrukare?
Hans familj är ju som från en reklamfilm; vackra, glada, smala.
Karl mår bra nu, när heroinet är i blodomloppet.
Det kommer att bli hans död, det ljuva heroinet.
Om ett halvår då han ligger på en gata i trasiga kläder och ovårdat hår, då kommer han ta en sista dos, abstinensskakandet kommer upphöra och övergå i ingenting

Matilda lutar hela sin tyngd mot handfatet och stirrar på sig själv i den spruckna spegeln. Hon längtar efter en cigg. Eller tio.
Mascaran rinner som ett svart vattenfall över hennes kinder.
Matilda Mascaramonstret det är vad Nina kallar henne. Men vad spelar det för roll, egentligen?
Söta, gulliga Nina med bra betyg, karisma och sjävlsäkerhet
Nina skulle aldrig röka, drika, aldrig låta Jonte tafsa eller göra ’det’ med henne, mot hennes vilja... För Nina är en vacker, självständig feminist.
Matilda kommer aldrig få kyssa Nina, hon kommer dricka så mycket att att hon faller genom ett fönster på 5:e våningen på lördag.
Men vad spelar det för roll, egentligen?

Toaletterna är scenen
Dörrarna ridån
Lysrören är strålkastarna
Toaletterna, handfatet och spegeln är rekvisita
Jessi, Erik, Frida, Pontus, Carl och Matilda är skådepelare
Bulimin, deprissionen, mobbningen, misshandeln, missbruket och grupptrycket är manus
men lidandet och sorgen det är
på riktigt

- Författare okänd