Idag har jag handlat kläder...igen. Känns som om det inte var alls länge sen jag intog gekås och handlade för några tusenlappar. Men som man brukar säga: när man inte planerar att hitta något/köpa något, det är då man gör det! Så var väl även fallet idag då familjen Hauer minus pappa intog nyöppnade Lager 157. 

Inhandlade i alla fall lite höstmyskläder i form av två stickade tröjor som inte var stickade på sånt där kliande ull! Köpte även en mössa och två andra helt oväsentliga plagg. Känns rätt bra ändå och jag är nöjd - som det ska va. 

 

Jag tror jag lider av köldallergi.

 

Den slutsatsen kom jag fram till efter jag hade varit ute igår kväll för att träffa Viktor och Mattias. Jag hade bara tights på mig och frös jävel, när jag kom in igen så gjorde det ont på mina ben och det uppstod rodnader och svullnader samt kliade - alla tecken på köldallergi. Eftersom jag redan har en allergi så är det heller inte helt otänkbart då personer som redan har allergi löper större risk för att drabbas av köldallergi... 

Japp, Doktor Hauer har talat...

 

Nu ska jag göra något vettigt (läs: ligga i soffan och vara ful) Ciao! :D

Efter att ha skrivit gårkvällens inlägg så funderade jag på om det heter "Bekännande" verkligen, jag menar, heter det inte "Bekännelse"? Eller man kanske kan säga båda?

 

I alla fall... Nu ska jag verkligen på riktigt hitta mig ett arbete, eller två, eller tre... Har tröttnat på att göra ingenting och bara gå runt som en slusk och vara arbetslös. Det är tråkigt och oambitiöst. Finns en del jobb som jag ska söka men först måste jag få klart det där personliga brevet... Vet verkligen inte hur jag ska börja, hur skriver man ett personligt brev ens? Det är aldrig något jag fått lära mig... Om det beror på att jag missat just den/de lektionerna i skolan som handlade om det eller om det beror på att det aldrig hölls några lektioner om just det, förblir en gåta. 

Tittar efter lägenheter också när jag ändå håller på. Efter att jag flyttade hemifrån i sisådär en vecka eller två så är det faktiskt inte jättekul att komma hem och börja förlja regler igen, även om det är skönt med någon (läs: mamma) som lagar mat och sådär...

En etta eller två är nästan utesluten då de kostar ungefär lika mycket som en trea eller t.o.m. vissa fyror. Alltså måste jag hitta en eller två rumskamrater som vill bo i en lägenhet ganska centralt (tannefors, gottfridsberg, valla, hejdegården osv). Någon som är sugen? Kriterier är väl att man ska kunna betala hyra, dela på mat, ha lite sinne för ordning på gemensamma ytor, även okej hygien... hahaha

 

Ciao :D

 

 

Okej, jag måste medge en sak. Jag är helt besatt. Av en serie. Jag har en tendens att bli "besatt" av saker, känna ett intensivt band till en låt, en serie, en film, en musikgrupp. Ärligt talat har det hänt flera gånger i mitt liv; Tokio Hotel t.ex. är ett sånt band jag var besatt av, haha. 

Jag bojkottade Twilight helt, tills jag såg första filmen och blev besatt. Såg filmen säkert fem gånger på två dagar och var helt hopplöst förälskad... Sen gick det ett tag och jag bojkottade hela jippot igen. Twilight kändes lite för, det-är-så-synd-om-mig, hur-kan-någon-älska-mig osv... 

Men den här serien nudå som jag är besatt av, den handlar också om vampyrer och jag är helt nerkärad. Kan sitta i  flera timmar och titta, om tiden tillåter. Den får mig att känna så mycket känslor av alla möjliga slag - lite som med Harry Potter, även om jag inte är besatt av Harry Potter (haha eller???)... Serien heter i alla fall The Vampire Diaries och till skillnad från Twilight är huvudperson väldigt ödmjuk och kan låta sig själv bli dödad för att rädda alla andra, något som jag har svårt att minnas att Bella gör? Eller jag kanske minns fel? Ni som tycker motsatsen rätta mig gärna...

 

Kände att jag bara behövde dela med mig av min besatthet egentligen, om någon undrar varför jag ibland inte vill träffas eller något annat socialt är det nog för att jag antagligen ser på The Vampire Diaries eller har superkänsloattacken efter att ha sett ett avsnitt ;)

Hemma, hemma, hemma!

 

Skriver mer någon annan dag när jag har lust och ork!

Sista dagen i Wien för i morgon klockan 08.35 går flyget till Köpenhamn där jag sedan flyger vidare till Linköping. Jag har haft sådan otur med mina flygbiljetter den här veckan känner jag. 

Från början skulle jag flygit hem igår, jag hade köpt biljett där priset inkluderade alla skatter osv - 1900 kronor var ett ganska överkomligt precis med så kort varsel som det var (ungefär 4-5 dagar), bokade resan genom en utländsk resebyrå, BravoFly. Direkt så står det att det biljettpris, 1900 kronor, inte var tillgängligt längre och det nya priset var ca. 2500. Okej tänkte jag som hade kollat andra biljettpriser innan och de låg runt 4000 - 5000 kronor. 

Jag bokar biljetten och jag och Konrad åker mot farfar. När vi varit hos farfar i ungefär en timme så ringer det någon kvinna från BravoFly och som pratar extrem kass engelska och säger att biljettpriset jag köpte för inte längre är tillgängligt (igen!!!), alltså var jag tvungen att lägga till 79 euro till de 2500 jag redan betalat för min biljett.

"I HELVETE HELLER", sa jag. "Ni har redan en gång sagt att jag ska betala mer än vad som stod från början, jag vill inte ha min biljett längre!" Så sagt och gjort hade jag inte längre någon biljett hem från Wien på tisdagen (igår)... Vem vet hur många fler gånger det hade ringt och sagt "Your fare is no longer available, you must pay 79 euros extra"? Så vad ni än gör, boka ALDRIG en resa med BravoFly! :thumbdown:

 

Så när vi kom hem från farfar satte jag mig direkt vid datorn och började leta upp nya möjliga resor  - alla billiga resor, där man boka Wien - Köpenhamn, Köpenhamn - Linköping tillsammans, såldes av BravoFly! Vafan, tänkte jag och bokade resorna seperat istället... Vilket betyder att jag i Köpenhamn måste hämta ut mitt bagage och checka in det igen, himla jobbigt men jag har gott om tid på mig så förhoppningsvis ska det gå bra!

 

Så vad händer min sista dag i Wien? Vaknade vid 12.20, gick upp och satte på kaffet. Konrad och Annemarie är väldigt roliga - de sätter lappar på allting. Idag t.ex. när jag vaknade och gick in i köket sitter det en lapp på en burk med mat i med texten "Bella! Mikron 1,5 - 2 min. Guten Appetit", fast allt stod på tyska. De hade också lagt i kaffe i ett filter så jag bara kunde hälla i vatten och sätta på. De hade även klippt ut två sodukon ur tidningen så att jag kan lösa dem. Haha, snacka om service, varför åka hem liksom? 

Och sådär är det varje dag och det är sjukt mysigt på något sätt. Annemarie frågar alltid "Bella, är du hungrig?", "Bella, vill du ha mer att dricka?", "Bella, har du tagit dina mediciner?", "Bella, har du borstat tänderna?", "Bella, mår du bra?" 

De är även extremt bra på att förstå min knagliga tyska och när jag inte kan förklara något så ger de sig inte förrän jag förklarat det med andra ord. Jag har lärt mig väldigt mycket tyska under mina två veckor här faktiskt (är det inte längre??? :O). Både förstå och prata. 

 

Senare idag, när Annemarie kommer hem runt 17.00 ska vi gå till en engelsk pub och dricka cocktails och öl, haha! Jag och min 50-någonting faster ska gå och dricka cocktail en onsdag. Jag skulle verkligen kunna leva här och införa det som en tradition! :D 

 

Skillnader på Sverige och Österrike

- I Österrike får man röka i princip överallt känns det som.

- I Österrike får man ha med sig sin hund in i ALLA affärer. Hallå, vad hände med oss pälsallergiker? 

- I Österrike när man stannar på ett café för att dricka något, dricker man oftast öl.

- I Österrike så är det inte konstigt att dricka några öl varje kväll, eller vin mitt i veckan. 

- Barnen kommer oftast hem för lunch då skolmaten tydligen suger. 

- Man får köpa alkohol när man är 18 år - jag behövde inte ens visa leg! Helt sjukt, jag ser ju ut som typ...16??

- Det är dyrt att åka kollektiv trafik - 2 euro för en resa! 

- Dom har INTE marabou. 
- Nästan all personal i alla butiker, caféer, resturanger är så himla trevliga!
- Det är inte konstigt att börja prata med en total främling på t.ex spårvagnen. Om en främling pratar med mig i Linköping så springer jag ju i princip därifrån? Hahaha

- De ligger lite efter med wifi? I Sverige finns det väl möjlighet att i alla bostäder skaffa wifi nuförtiden? Eller har jag fått det om bakfoten?

- Vädret är VÄLDIGT skiftande, ena dagen kan det vara 20+ och sol, nästan 5 grader och bitande kallt. 

 

Alla skillnader jag kommer på nu, såklart finns det väldigt många likheter också men de orkar jag inte rabbla upp. 

Nu ska jag fortsätta med mitt utklippta soduko, sedan äta mat och sist duscha! Ciao :love:

 

Det regnar i Wien idag. Alltså ingen promenad för min del - hade tänkt utforska Wien lite mer men...nä. Istället har jag packat, räknat på kostnader då jag behöver skicka en del saker med post,  vägt väskor, ringt flygbolag, ätit mat, sett flera avsnitt av revenge... 

 

Åker hem snart, det ska bli skönt men också tråkigt... Som Annemarie sa "When you are here, my livingroom is chaos, the room your sleeping in is chaos... It's chaos everywhere!!!" Hahaha, så nu får dom lite ordning igen när jag åker ;). 

 

Nähä, ska gå och packa om mina väskor efter mitt samtal med det ena flygbolaget!

 

Ciao :D

 

 

 

Idag är jag alldeles ensam "hemma" och jag ska bege mig till Maria Hilferstrasse, den stora shoppinggatan i Wien,  alldeles själv... Spännande dag. 

Ska skriva mig en inköpslista, gå och duscha, klä på mig och göra mig i ordning!

 

Ciao :D

 

 

Idag tog jag mina första bilder med systemkameran sen jag kom hit - bilderna är på fiskar och lite annat....hahaha

 

För er som inte vet det (eller förstått) så slutade jag jobba som Au pair i tisdags. Jag kände att det inte ALLS var rätt och då jag är en person som går väldigt mycket på känsla och vad som känns rätt så kunde jag inte stanna. 

Men jag misströstar inte över att jag gav upp, det känns skönt och rätt. 

 

Just nu befinner jag mig alltså i Wien hos Konrad och Annemarie. Tänkte stanna och söka jobb men i varje butik sa dom att man måste kunna perfekt tyska, vilket jag inte kan. Alltså kommer jag hem på torsdag och till min stora lycka fick jag reda på att Viktor kommer hem från Australien då också - trion är samlad igen!!! LYCKA!

Idag gav jag upp och det var så skönt, så skönt, så skönt. 

Vill börja med att be om ursäkt till alla er som kommenterat bloggen eller försökt nå mig genom andra sociala medier! Det är nämligen så att det enda internet jag har i lägenheten är ett mobilt bredband, alltså har jag varken mobil eller iPad uppkopplat på något wifi, vilket betyder att jag inte kan läsa några meddelanden på mobilen (viber, kik, heytell, om det inte är sms), inte heller kommentarer på bloggen osv. Detta betyder alltså att jag inte heller kan skypa med någon då mitt internet är så dåligt att det tar hundra år innan exempelvis facebook har laddats klart... 

Och i helgen har jag varit hos Konrad och Annemarie (min farbror och hans fru), då hade jag inte med mig datorn och de har inte heller något wifi - alltså inget internet på hela helgen = inga meddelanden lästa, inga meddelanden svarade på. 

Sådär, nu har jag bett om ursäkt och förklarat mig, haha. 

 

Ska berätta om helgen i korta drag

Fredag: Konrad och Annemarie kom hit vid ca. 11.45, de tittade lite i lägenheten och jag packade ihop lite då det bestämdes att jag skulle sova hos dom

Sen styrde vi bilen mot Wien och universitet (ska läsa en tyskakurs), där fick jag gör ett test för att se vilken nivå jag var på... När jag väl skulle anmäla mig så fanns det bara tider för den nivån som testet hade visat att jag låg på, tre dagar i veckan mellan 19.00 - 20.30, jag hade tänkt mig två gånger i veckan på morgonen... Blev satt på en väntelista och om det kommer upp en ledig tid så ringer dom...

Efter universitetet åkte vi till West Bahnhof, där ett ÖBBtågkort skulle införskaffas så jag kan åka billigt mellan Rekawinkel och Wien. (Dessa två saker tog sammanlagt 3-4 timmar att göra hahaha)

Till slut åkte vi till deras lägenhet och gick och åt mat, eftersom jag dessa dagar i Rekawinkel ätit så långsamt och inte så mycket så fick magen en chock när jag åt schnitzel väldigt snabbt vilket resulterade i att jag spydde upp allting efteråt - hejdå schnitzeln som jag längtat efter hela veckan...

På kvällen spelade vi kort, tittade på tv och bara hängde...

 

Lördag: Gick upp ganska sent och åkte mot IKEA (jippie!!!!) där saker till lägenheten inhandlades. Köpte en klädstång, en pastaslev, papperskorg, spegel, klädhängare, en sak som jag inte vet vad den heter men man kan lägga kläder i, förlängningssladdar och häftmassa som vi köpte på Libro... Vi åt köttbullar på IKEA-resturangen och jag kände mig som hemma. Åt köttbullarna väldigt sakta så att jag inte skulle spy upp dom också (kanske kommer få bulimi om jag ska spy så mycket??? *skämtar*). Efter IKEA åkte vi till Favoritenstrasse, en lång shoppinggata med affärer och shoppingcenter, vi satte oss på ett café och drack öl i den 25-gradiga(!!!!!!!!!!!!!) värmen, eller om det var 20? Kändes som 30-35 i solen haha... 

Kvällen spenderades återigen i deras lägenhet med kortspel och tv, åt pizza till middag! 

 

Söndag: Tillbaka till Rekawinkel (ve och fasa) för att sätta upp spegeln, bygga ihop klädstången. Vi rensade även och städade. Det blev ganska bra till slut och när vi var klara åkte vi och åt middag på en resturang, schnitzel igen som intogs sakta, sakta så inte spyincidenten skulle upprepas... Efter maten lämnade Konrad och Annemarie av mig utanför lägenheten och de åkte hem. 

Alltså sitter jag nu i lägenheten, framför datorn och fällt några tårar i min ensamhet då ångesten inför nästa vecka kröp sig på. 

 

Sammanfattning

- Helgen: Helgen var riktigt bra, det var skönt att komma iväg ifrån lägenheten. Och jag tänker nu på att det kanske låter konstigt att jag skaffa det där tågkortet, åkte till IKEA osv och jag vet inte riktigt heller varför eftersom det inte känns riktigt bra än, inte bra alls egentligen. 

Fredag var jag nog ganska nere egentligen då jag endast kunde tänka på att snart skulle helgen vara förbi och att jag var återigen tvungen att vara tillbaka på jobbet. Lördagen var bättre då jag ganska snabbt känner mig hemma i Konrad och Annemaries lägenhet. Söndag (idag) är värst då jag nu är ensam...

 

- Mående: Just nu vill jag inget annat än att vara var som helst förutom här, tanken på att imorn ska jag träda in i rollen som Au Pair får det att göra lite ont i hjärtat. 

Jag har haft helgen på mig att fundera på VARFÖR jag egentligen har mått såhär dåligt de senaste dagarna. Jag vill inte hem men jag vill inte vara här (i Rekawinkel) - var det jag kom fram till, alltså kanske det är så att jag inte vill jobba som Au Pair? Kanske gick allt detta alldeles för snabbt och att jag inte riktigt hann inse vad egentligen vill/ville...? 

 

 

Skriver igen när jag lust, tid och ork!

 

 

 

Börjar min lediga helg redan idag, det känns ganska bra men å andra sidan har jag ångest inför måndag redan nu. Har nog aldrig i hela mitt liv velat åka hem så mycket som jag velat sen jag kom hit. I och för sig har det bara gått 5 dagar lite knappt och jag vet att man inte kan döma ut detta redan nu, men det är så mycket enklare att säga att man inte ska göra det än att inte göra det. 

Jag har fått så dåliga vibbar av detta jobb; jag har spytt morgnar, jag har gråtit morgon och kväll, ibland bara velat lämna huset och åka hem, jag har ingen aptit alls, jag vill bara gråta när barnen inte lyssnar på mig, språket är lite jobbigt när man inte förstår. 

Och alla säger åt mig att ge det tid men problemet är att jag inte vill ge det tid, jag vill inte må såhär dåligt som jag gjort dessa dagar för vem vet hur länge till? En dag? En vecka? Tre veckor? Tre månader?

 

Vilken miserabel blogg detta blev. Tanken var ju att jag skulle skriva om mitt "fantastiska" liv här borta... Har inte sett en skymt av det dock... 

Förstår att jag låter negativ men det är svårt att vara positiv när man vill vara var som helst förutom här.

 

Nu ska jag diska, sen duscha. Hejdå!

Det har varit några riktigt jobbiga dagar nu, tisdag och onsdag. Har spytt både tisdag och onsdagmorgon för att jag är så spänd. Kroppens försvarsmekanism när man inte mår bra antar jag... Jag har gråtit både morgon och kväll för att jag har sån sjuk hemlängtan. Jag vet faktiskt inte hur jag ska klara detta alltså? Ska försöka ge det ett tag i alla fall, typ till jul eller så. 

 

Så dessa dagar har jag mest fått vara med och lärt mig hur saker fungerar. 

Tisdag: Jag skulle vara i familjens hus halv tolv, det var riktigt kämpigt att gå dit eftersom jag hade varit ledsen enda sedan jag vaknat och också spytt. På vägen mötte jag Karola som var påväg mot barnens skola för Rosa hade fått problem med en lärare. Hon sa att jag kunde gå upp till huset och spela lite spel med Leo som var hemma för han var sjuk. När jag kom dit var mormorn där, men hon gick då jag kom. Jag och Leo spelade UNO, det gick ganska bra ändå, det var skönt att koncentrera sig på något annat än det jobbiga. Efter ett tag kom Karola hem igen och vid ett började hon laga mat. Vid omkring halv två kom resterande barn hem, plus deras kusiner och skulle äta. Här i Österrike är största målet mat lunch som äts vid cirka halv två, efter maten får man också efterrätt. Lite annorlunda mot hemma där jag oftast äter en lite lättare lunch och "tyngre" middag... 

Efter maten skulle Ferdinand göra läxor, då var jag med. Leo låg i soffan och sov. Senare på kvällen var det dags för Ferdinand att åka till sin badmintonträning, så jag följde med och såg var det låg någonstans. Då fick jag även se barnens skola - en stor, katolsk skola som såg ut lite som en gammal kyrka, den innehöll också en kyrka... När vi lämnat av honom åkte vi hem och började med smeten till pannkakorna. Jag var hemma i lägenheten vid nio. 

 

Onsdag: Idag skulle jag kommit till familjen vid ungefär ett, halv två men kvart i nio får jag ett sms från mormorn om att jag måste komma vid tio - Leo är hemma från dagis idag också och Karola jobbar och mormorn och morfarn måste också jobba, alltså skulle jag ta hand om Leo. Jag var i huset vid kvart i tio. Jag och Leo spelade först ett fiskespel där man skulle fånga en skattkista, han fuskade massor men det var ganska sött. Efter det spelade vi ett spel jag inte fattade ett dugg av och i och med att Leo endast kan tyska så tror jag att han hittade på regler efter spelets gång så att han skulle vinna ;). Efter det spelade vi dock ett spel som jag har spelat i Sverige så det gick ganska okej ändå. Vid tolv ungefär kom mormorn in och skulle fixa mat till Leo. Eller mat och mat, typ cherios med mjölk stod på menyn. Och han åt massvis! Efter det skulle vi gå ut eftersom vädret var så fint, men han vägrade. Till slut fick jag med honom ut dock utan jacka men å andra sidan var det kanske för varmt med jacka. Vi gungade (läs: Leo gungade och jag kittla honom). Efter ett tag gick vi in i mormorns hus där  vi hjälpte till att duka, vid denna tid att också Ferdinand kommit hem. När alla hade ätit upp (jag var sist eftersom maten här är så annorlunda så tar det tid att vänja sig), följde jag med pojkarna in i deras hus där de bytte om till "sportkläder" för det skulle på något som heter Cirkusverkstad, jag följde med dit och tittade på - vissa barn var riktigt duktiga faktiskt. Leo, som hade varit sjuk tog det väldigt lugnt, han satt mest bredvid mig och tittade också. En gång slog han sig och då kom han springade mot mig så jag fick krama om blåsa på det onda - så söt! 

Väl tillbaka i huset ville Ferdinand titta på tv, då sa jag att han först var tvungen att hjälpa mig sortera de nytvättade kläderna och att efter det får han titta på tv. Sagt och gjort så blev det så. Tyska barnprogram är förskräckliga, alla har så pipiga, jobbiga röster och jag fattade inte mycket av vad som sades. Vid ungefär sju var hemma i lägenheten igen.

 

Just nu: Vill mest åka hem till Sverige och lägga mig i min säng och se på tv och äta choklad.

 

Detta kommer bli en lång och svår resa, jag känner det inom mig på något vis. Det är inte så att jag inte gillar familjen eller inte kommer överens med dem eller dylikt. Men det kommer bli en kamp den första månaden för mig att INTE ge upp. Att inte boka första bästa flyg hem för att jag inte orkar kämpa liksom.

 

Jag tror det är så att mitt sätt att hantera allt det här nya är att gråta. Har gråtit kopiösa mängder alltså och jag vet inte varför. Eller jo, men det beror på så mycket olika saker - jag vill ge upp för att jag inte tror att jag kommer klara detta, men jag tänker inte ge upp heller för det skulle vara som att förlora, jag funderar på om jag verkligen kommer klara detta. Jag saknar "hemma", min familj, min katt... 

Och det är så sjukt jobbigt för jag vet att nästan ALLA som är au pairer känner såhär den första tiden men likförbannat är det ju jobbigt. 

 

Nähä, duschen väntar på mig!

 

 

 

 

Som rubriken säger så - WOW. Alltså den här dagen har känts så overklig. Jag har ju vetat om den ganska länge och försökt förbereda mig men...oj ska jag säga. Så mycket nya intryck, känslor, människor, språk, mat, livsstil, lärdomar, ja allting. 

 

Dagen började med att klockan ringde 07.00, låg kvar en stund i sängen för att verkligen vara säker på att det här händer. Gick upp, tog en dusch, packade det sista. 08.45 satt vi i bilen på väg mot Arlanda, vägen dit gick bra, var en mindre trafikstockning i Stockholm men som löste upp sig ganska snabbt. På vägen stannade vi på 7eleven och jag åt korv till frukost, haha! Vi var på Arlanda runt 11.30, vi checkade in, tog en kaffe och bara döda tid. Vid 12.30 gick jag igenom säkerhetskontrollen och satte mig i gaten, lyssnade på musik och bara försökte hålla mig lugn och sansad (en utmaning vill jag lova)...

 

Flygfärden gick väldigt bra, jag sov en stund, lyssnade på musik, spelade spel, tittade på molnen och blev extremt kissnödig... Väl landad så gick jag ganska sakta mot väskorna, var tvungen att verkligen ta det lugnt så jag inte skulle få ett nervsammanbrott. Jag gick på toa, hämtade väskan och gick mot utgången där Karola, Ferdi och Leo stod med namnskyltar med mitt namn (Leo hade skrivit sitt namn på sin). Allt kändes väldigt bra och väldigt lustigt liksom. Absurd känsla på något sätt. Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Rekawinkel. Jag pratade lite med Karola och pratade bilar med Ferdi, tror jag gjorde mig lite populär där när jag berätta att jag kört en ferrari! (Undrar om jag inte föddes till kille ändå...?  ;)) Väl framme så fick jag se familjens hus och morföräldrarnas hus, de sitter ihop så barnen har alltid när till sin morföräldrar. Husen är inte så svenska utan lite speciell stil. Efter en stund kom också det tredje barnet Rosa och hälsade, hon verkar ganska vuxen och förnuftig på något sätt.

Efter ett tag till begav vi oss ner för tomten till Karolas systers hus, ett väldigt modernt och fint hus. Där pratade jag lite med Karolas syster Ruth, blev visad runt av Ruths son Theo och Ferdi, busade med Leo och bara försökte vara liksom, om ni förstår. Det bjöds på risotto och ravioli, väldigt speciella smaker - men gott! Efter maten fick jag ett glas vin som var RIKTIGT gott! 

När klockan närmade sig åtta begav vi oss upp mot Karolas hus och hämtade lite grejer sedan tog vi bilen direkt till lägenheten.

 

Lägenheten då? När vi lastat av allt i lägenheten och Karola, Ferdi och Leo åkt så satte jag mig i soffan och började stortjuta - inte för att jag inte trivs eller vill åka hem men för att det har varit så SJUKT mycket känslor idag att mitt psyke inte visste hur jag skulle hantera det annat än att börja gråta. Ringde mamma, pappa och syrran och då kändes det lite bättre. 

Har gått runt och kollat i lägenheten nu, var saker finns, något som bekymrar mig är var alla mina kläder ska få plats? Finns ett klädskåp men där ligger det handdukar och lakan.. Hm, får komma på en lösning på detta. Toan var i alla fall jättefräsch och fin. Mitt nya favoritställe, helt klart! 

Ska försöka ta en tripp till IKEA i helgen och införskaffa en helkroppsspegel!

 

Om man ska skulle försöka packa upp lite smått och kanske lägga sig i sängen? God natt! :D

Ni får får förlåta mig för att jag inte uppdaterat. Jag har velat skriva men inte vetat vad jag ska skriva, hur jag ska uttrycka mig eller vad jag egentligen känner. Det är så mycket känslor att jag känner mig helt tom. Både negativa och positiva såklart.

Jag tror jag är mest rädd för att känna hemlängtan, jag hatar hemlängtan. Det är den värsta känslan man kan känna känns det som...

 

I alla fall - sitter i gaten på flygplatsen nu, inte mycket folk här inte, skönt ändå på något sätt. Jag känner mig ganska exalterad ändå, även om det är lite jobbigt att säga hejdå... Ska nog ta upp datorn och se på någon serie på planet om man nu får använda datorn? Boardingen börjar 13.25, alltså om 40 minuter! 

 

Ska lyssna på musik nu. Skriver antingen ikväll eller i morgon! Hejdå!