Jag känner att jag vill skriva om något jag funderat på ett tag nu - Vikthysterin. 

 

Det är ett jävla tjat hela tiden, överallt. Vissa tycker att alla som är tjocka eller lite större ska gå ner i vikt, medan andra säger att man måste jobba med självförtroendet och självrespekten och acceptera sig själv precis så som man är. 

Jag är en sådan person som beundrar människor som "tar tag i sitt liv" och faktiskt går ner/upp i vikt, börjar träna för att få fastare former och vågar stå för det. Jag ser också upp till människor som är stolta oavsett hur de ser ut. Dock tror jag inte det finns en enda människa som inte bryr sig ett skit om hur de ser ut. Finns inte en människa som inte någon/några gång/er i veckan tycker att man borde ändra lite på sig själv; gå ner i vikt, gå upp i vikt, köpa snyggare kläder, färga håret modeenligt, fixa till sina naglar, ja listan kan göras lång. 

 

Något jag dock "föraktar" är människor som klagar på hur de ser ut eller säger att de vill förändra sig själva men aldrig gör det. I den kategorin ingår jag själv. Jag gillar inte folk som klagar överhuvudtaget egentligen. De klagar på livet, kändisar, vikthysterin, utseendet osv osv. 

Alla människor klagar ibland, herregud, det är bara mänskligt. Man måste få klaga ibland, men det finns en gräns.

 

Jag brukar ofta säga att jag vill ändra mig själv, få starkare muskler så att jag kan göra saker som är "normalt" för tjejer i min ålder, t.ex. cykla. Jag kanske i och för sig klagar mer till och på mig själv än till någon annan. Jag skriver inte på facebook, min blogg eller på instagram om hur ovältränad jag är. Men det spelar ingen roll; jag föraktar mig själv för att jag inte gör något åt det jag vill göra något åt. 

 

Så, creds till alla er som går ner/upp i vikt, får fastare former, tränar för att bygga muskler och vågar, orkar, gör! Även creds till er som vågar stå för hur ni ser ut, är stolta över hur ni ser ut - oavsett hur; stora, små, långa, korta, tjocka, smala, finniga, babyhud, vackra händer, fula händer! 

Och till er som inte känner er träffade i ovannämnda vill jag bara säga en sak: Det är bara DU som kan ändra på dig själv, ingen annan, och det är det svåraste, att bära all börda själv. Men vill man bara till 100% så går det, då är alla ursäkter bara trösklar att gå över och alla motgångar bara en dörr att hitta nyckeln till, låsa upp och gå igenom! 

 

Vad tycker ni?

 

Stay strong, DU har nyckeln till hur DU vill leva!