Då det redan finns en eminent kategori kalla just "Om mig" föreslår jag att ta man tar en titt där.

Dock kan jag berätta att jag ska ge mig in i författarnas värld och skriva en bok. Jag är högst förväntasfull. Tyvärr är inspirationen på noll så om någon vet en bra inspirationskälla ni gärna delar med er av, feel free! Ska faktiskt göra upp en idé-karta och sånt där himla massa förberedande så att jag inte tappar bort mig på vägen. 

 

Insta-veckan

Då jag bloggar så extremt mycket som jag gör..inte, så tänkte jag göra en sån där 30-dagars lista... Kanske borde börjat 1 december så man håller på en månad exakt men vem orkar sånt? I alla fall, här är de olika ämnena:

 

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

En av de bästa berättelserna jag någonsin läst.

 

I skoltoaletternas bås händer saker värdiga att bli Shakespearetradgedier.

Mellan de smutsiga, nerklottrade väggarna sker smärta,

inget annat än lysrören i taket kan se.

Jessi sitter på det skitiga golvet bredvid toaletten, som alla raster.

Hennes jeans blir alldeles skitiga men de blir aldrig smutsigare än hennes tankar om sig själv.
Hon kräks upp galla och de matsmulor hon fått ner,
hon hoppas att bulimin också kommer hamna nere i toalettstolen.
Hon kommer att åka in akut till ett sjukhus om en månad,
hon kommer överleva, men aldrig att bli riktigt frisk.
Men än så länge kräks hon upp galla och matsmulor utan att se att hennes själ också kom upp i förra kräkningen.

Erik sitter på toalettstolen och river upp sina sårskorpor, de som han gav sig själv igår, iförrgår och dagen innan.
Ingen ser det, för pojkar skär sig väl inte?
Erik gör det, kanske rinner en dag smärtan ut med blodet?
I natt kommer Erik inte kunna somna, han kommer ligga vaken till 3:48.
Då kommer han att ta några sömntabletter, bara 20-30 stycken för att kunna sova i hundra år.
Fast han kommer förstås att få sova mycket längre.

Frida sitter på toalettstolen och biter på sina svartamålade naglar.
De är redan nedbitna till nagelbanden men Frida biter vidare.
Hon drar handen genom det illröda håret med de blonda rötterna.
Hon önskar att ord som "hora" "särbarn" och "flata" inte fanns.
Hon önskar att hon hade en stensax så att hon kunde klippa av Lindas guldhår.
I övermorgon kommer Linda ge henne en liten knuff utför trappan och "jävla hora" kommer vara de sista ord Frida hör.

Pontus står framför spegeln och drar vant brunkräm över ansiktet, han vet hur man döljer blåmärken och sår
Han drar lite brunkräm över de värsta blåmärkena.
"Vilken jävla bög du är!" pappans ord ringer i öronen.

"Jävla bög, gråt inte då! Pontus för fan! Gråt inte! Din jävla fegis! Du Är Inte Min Son!!!"
Slagen. Orden. Varje dag när vodkan drar åt huvet.
"Mamma varför gör du inget? När han slog Therese och Jenny tog du dem och stack! Jag då mamma, jag då?"
"Jag ska ha Therese och Jenny!" så sa hon till skiljsmässoadvokaten.
Pontus kommer att hugga ihjäl sin pappa imorgon och leva sitt liv på fängelser och vårdhem, för att mamma vägrade ta honom med sig.
"Jag då, mamma, jag då?"

Karl sitter darrande lutad mot dörren, han trycker in sprutan i sitt såriga armveck.
Heroinet går ut i blodådrorna, ut i honom.
Tårar rinner ner för hans kinder, tårar av skam och lättnad.
Inte borde väl attraktiva, smarta, fotbollsgeniet Karl bli en missbrukare?
Hans familj är ju som från en reklamfilm; vackra, glada, smala.
Karl mår bra nu, när heroinet är i blodomloppet.
Det kommer att bli hans död, det ljuva heroinet.
Om ett halvår då han ligger på en gata i trasiga kläder och ovårdat hår, då kommer han ta en sista dos, abstinensskakandet kommer upphöra och övergå i ingenting

Matilda lutar hela sin tyngd mot handfatet och stirrar på sig själv i den spruckna spegeln. Hon längtar efter en cigg. Eller tio.
Mascaran rinner som ett svart vattenfall över hennes kinder.
Matilda Mascaramonstret det är vad Nina kallar henne. Men vad spelar det för roll, egentligen?
Söta, gulliga Nina med bra betyg, karisma och sjävlsäkerhet
Nina skulle aldrig röka, drika, aldrig låta Jonte tafsa eller göra ’det’ med henne, mot hennes vilja... För Nina är en vacker, självständig feminist.
Matilda kommer aldrig få kyssa Nina, hon kommer dricka så mycket att att hon faller genom ett fönster på 5:e våningen på lördag.
Men vad spelar det för roll, egentligen?

Toaletterna är scenen
Dörrarna ridån
Lysrören är strålkastarna
Toaletterna, handfatet och spegeln är rekvisita
Jessi, Erik, Frida, Pontus, Carl och Matilda är skådepelare
Bulimin, deprissionen, mobbningen, misshandeln, missbruket och grupptrycket är manus
men lidandet och sorgen det är
på riktigt

- Författare okänd

Nu har vintern kommit till Linköping, i alla fall ett tag. Snöat konstant hela dagen och lilla Jägarvallen har blivit en snötäckt, vacker plats! 

Jag gillar snö när man verkligen är klädd för det, ska ut och åka pulka och såna grejer. Annars gillar jag det inte, när det blir slask och blött överallt...

 

Nu ska ni få se två roliga bilder (kunde inte bestämma mig vilken det syntes bäst på)...

 

I Lördags hade jag förberett mig på hemmakväll deluxe; skulle ligga i min soffa, äta de tre C:na (choklad, chips, cola), titta på Så mycket bättre och bara vara. Det blev inte alls som jag tänkt mig (blir det någonsin det?). 

Vid 20.30 hörde en vän vid namn Linda av sig till mig och bad mig följa med ut på krogen och jag sa ju självklart nej. (Hallå, hemmakväll deluxe!!!) Efter mycket tjat så kände jag ändå "fan vad kul, lite spontant sådär". Så jag hoppade in i duschen, fixade håret, klädde på mig, sminkade mig och for iväg till förfesten i Berga. 

 

Det blev en riktigt rolig kväll tillslut, sov hemma hos Agnes och somnade inte förrän 04.30...TOTALT VÄRT DET. 

Nu ska jag inte gå ut på år och dar, det märks att man blivit gammal - kroppen klarar liksom inte lika mycket ;)

Och i och med att jag blivit gammal så funderar jag på att åka till mormor min i helgen, men jag får se, man kan ju hinna bli ung till dess (haha)

 

 

 

 

 

 

 

 

Well, idag är det fredag för er som måste upplysas om detta, vilket betyder helg för de flesta människor (jag har ju helg jämt; life of the unemployed). Fast idag är ett undantag då jag gör sådana där förbannade kuvert till min far igen... 

 

Annars så är det fint väder ute (inget regn). Av någon konstig anledning så lyser alltid solen in i mitt rum på morgonen vid sisådär åtta-snåret, men när jag somnat om och vaknar igen vid tolv så är det grått, mulet och trist. Me no likey. 

 

Eftersom jag skulle jobba idag gick jag upp vid tio. Inte gått upp så tidigt sen tidernas begynnelse (nästan), resulterade i en rad failures bland annat fick jag något i ögonen x3 i duschen, gjorde fel när jag skulle skriva adresser etc...

 

Nåja, back to work. Oh happy day!

 

Det bästa med att fylla år mitt i veckan är att få fira sina födelsedag två gånger - en gång med de som kan fira en mitt i veckan och en gång på helgen när alla andra (iaf de flesta) kan! Fantastiskt! 

Vi hade förfest här och det var väldigt trevligt. Trevligt är ett sånt där ord som man kanske tycker är lite "tråkigt", att om man "bara" hade trevligt så hade man inte särskilt kul. Dock håller jag inte med, trevligt är ett utmärkt ord att använda när något har varit trevligt (haha). 

Jag hade i alla fall jättetrevligt i lördags, åkte hem när jag hade som trevligast, hamnade i säng rätt tidigt och mådde bra dagen efter - som det ska vara nu när man är 19 år och ett år vuxnare än 18! 

 

 

Fick en fet överraskning igår när jag, Mattias och Viktor skulle föra - Hannes var hemma från Lidköping, stod utanför min dörr och sa "Grattis!". Det var helt fantastisk, min haka låg på marken och jag ville hoppa upp och ner av glädje (ja, jag blir lätt överexalterad). Dock följde han inte med ut på krogen vilket innebar att vi hade skjuts för kvällen, lovely :D 

 

Bilder från igår

 

 Idag fyller jag 19 år. Firat den genom att spendera halva dagen i sängen, handlat mat med mamma, ätit finmiddag med la familia och nu blir det crazybananas med Mattias och Viktor!

 

Jag känner att jag vill skriva om något jag funderat på ett tag nu - Vikthysterin. 

 

Det är ett jävla tjat hela tiden, överallt. Vissa tycker att alla som är tjocka eller lite större ska gå ner i vikt, medan andra säger att man måste jobba med självförtroendet och självrespekten och acceptera sig själv precis så som man är. 

Jag är en sådan person som beundrar människor som "tar tag i sitt liv" och faktiskt går ner/upp i vikt, börjar träna för att få fastare former och vågar stå för det. Jag ser också upp till människor som är stolta oavsett hur de ser ut. Dock tror jag inte det finns en enda människa som inte bryr sig ett skit om hur de ser ut. Finns inte en människa som inte någon/några gång/er i veckan tycker att man borde ändra lite på sig själv; gå ner i vikt, gå upp i vikt, köpa snyggare kläder, färga håret modeenligt, fixa till sina naglar, ja listan kan göras lång. 

 

Något jag dock "föraktar" är människor som klagar på hur de ser ut eller säger att de vill förändra sig själva men aldrig gör det. I den kategorin ingår jag själv. Jag gillar inte folk som klagar överhuvudtaget egentligen. De klagar på livet, kändisar, vikthysterin, utseendet osv osv. 

Alla människor klagar ibland, herregud, det är bara mänskligt. Man måste få klaga ibland, men det finns en gräns.

 

Jag brukar ofta säga att jag vill ändra mig själv, få starkare muskler så att jag kan göra saker som är "normalt" för tjejer i min ålder, t.ex. cykla. Jag kanske i och för sig klagar mer till och på mig själv än till någon annan. Jag skriver inte på facebook, min blogg eller på instagram om hur ovältränad jag är. Men det spelar ingen roll; jag föraktar mig själv för att jag inte gör något åt det jag vill göra något åt. 

 

Så, creds till alla er som går ner/upp i vikt, får fastare former, tränar för att bygga muskler och vågar, orkar, gör! Även creds till er som vågar stå för hur ni ser ut, är stolta över hur ni ser ut - oavsett hur; stora, små, långa, korta, tjocka, smala, finniga, babyhud, vackra händer, fula händer! 

Och till er som inte känner er träffade i ovannämnda vill jag bara säga en sak: Det är bara DU som kan ändra på dig själv, ingen annan, och det är det svåraste, att bära all börda själv. Men vill man bara till 100% så går det, då är alla ursäkter bara trösklar att gå över och alla motgångar bara en dörr att hitta nyckeln till, låsa upp och gå igenom! 

 

Vad tycker ni?

 

Stay strong, DU har nyckeln till hur DU vill leva!

Mitt favoritprogram just nu. 

 

Om jag fick välja sju artister som skulle vara med skulle jag välja:

 

Att leta jobb är lite som att sitta på nålar. Man väntar hela tiden på att någon ska ringa om en intervju, man är på helspänn, man sover dåligt och man är fruktansvärt rastlös. I alla fall så reagerar jag så här. Det är svinjobbigt. Jag vill bara ha ett jobb, även om det bara kulle vara ett extrajobb så blir jag nöjd för det är bättre än inget. 

Det hela har slutat med att jag ser om alla säsonger av The Vampire Diaries och jag har nu skapat någon slags hatkärlek till serien. Det är svårt att förklara men samtidigt som jag älskar den så känner jag att det är en patetisk och dålig serie, men det förstnämnda vinner över det sistnämnda så ingen skada skedd. 

 

Annars då? Fyller år om en vecka, eller rättare sagt, eftersom vi passerat 00.00, fyller jag år om sex dagar (sju igår, torsdag). Jag fyller ju "bara" 19 så så mycket att fira är det väl egentligen inte kan tyckas. Men jag gillar att fira min födelsedag - då får man vara i centrum, man får massa gratulationer och man får vara en bitch (eftersom det är ens födelsedag). Och man fyller ju bara varje årtal en gång så jag tycker definitivt det är värt att firas och vem vet, kanske blir det ens sista? Mycket hinner hända på ett år så födelsedagar är viktiga (och roliga). 

Får se vad jag planerar, men flera av mina vänner bestämde sig för att göra annat när jag fyller år *hint hint*, så får kanske fira själv med ett paket nudlar?

Idag har jag handlat kläder...igen. Känns som om det inte var alls länge sen jag intog gekås och handlade för några tusenlappar. Men som man brukar säga: när man inte planerar att hitta något/köpa något, det är då man gör det! Så var väl även fallet idag då familjen Hauer minus pappa intog nyöppnade Lager 157. 

Inhandlade i alla fall lite höstmyskläder i form av två stickade tröjor som inte var stickade på sånt där kliande ull! Köpte även en mössa och två andra helt oväsentliga plagg. Känns rätt bra ändå och jag är nöjd - som det ska va. 

 

Jag tror jag lider av köldallergi.

 

Den slutsatsen kom jag fram till efter jag hade varit ute igår kväll för att träffa Viktor och Mattias. Jag hade bara tights på mig och frös jävel, när jag kom in igen så gjorde det ont på mina ben och det uppstod rodnader och svullnader samt kliade - alla tecken på köldallergi. Eftersom jag redan har en allergi så är det heller inte helt otänkbart då personer som redan har allergi löper större risk för att drabbas av köldallergi... 

Japp, Doktor Hauer har talat...

 

Nu ska jag göra något vettigt (läs: ligga i soffan och vara ful) Ciao! :D

Efter att ha skrivit gårkvällens inlägg så funderade jag på om det heter "Bekännande" verkligen, jag menar, heter det inte "Bekännelse"? Eller man kanske kan säga båda?

 

I alla fall... Nu ska jag verkligen på riktigt hitta mig ett arbete, eller två, eller tre... Har tröttnat på att göra ingenting och bara gå runt som en slusk och vara arbetslös. Det är tråkigt och oambitiöst. Finns en del jobb som jag ska söka men först måste jag få klart det där personliga brevet... Vet verkligen inte hur jag ska börja, hur skriver man ett personligt brev ens? Det är aldrig något jag fått lära mig... Om det beror på att jag missat just den/de lektionerna i skolan som handlade om det eller om det beror på att det aldrig hölls några lektioner om just det, förblir en gåta. 

Tittar efter lägenheter också när jag ändå håller på. Efter att jag flyttade hemifrån i sisådär en vecka eller två så är det faktiskt inte jättekul att komma hem och börja förlja regler igen, även om det är skönt med någon (läs: mamma) som lagar mat och sådär...

En etta eller två är nästan utesluten då de kostar ungefär lika mycket som en trea eller t.o.m. vissa fyror. Alltså måste jag hitta en eller två rumskamrater som vill bo i en lägenhet ganska centralt (tannefors, gottfridsberg, valla, hejdegården osv). Någon som är sugen? Kriterier är väl att man ska kunna betala hyra, dela på mat, ha lite sinne för ordning på gemensamma ytor, även okej hygien... hahaha

 

Ciao :D

 

 

Okej, jag måste medge en sak. Jag är helt besatt. Av en serie. Jag har en tendens att bli "besatt" av saker, känna ett intensivt band till en låt, en serie, en film, en musikgrupp. Ärligt talat har det hänt flera gånger i mitt liv; Tokio Hotel t.ex. är ett sånt band jag var besatt av, haha. 

Jag bojkottade Twilight helt, tills jag såg första filmen och blev besatt. Såg filmen säkert fem gånger på två dagar och var helt hopplöst förälskad... Sen gick det ett tag och jag bojkottade hela jippot igen. Twilight kändes lite för, det-är-så-synd-om-mig, hur-kan-någon-älska-mig osv... 

Men den här serien nudå som jag är besatt av, den handlar också om vampyrer och jag är helt nerkärad. Kan sitta i  flera timmar och titta, om tiden tillåter. Den får mig att känna så mycket känslor av alla möjliga slag - lite som med Harry Potter, även om jag inte är besatt av Harry Potter (haha eller???)... Serien heter i alla fall The Vampire Diaries och till skillnad från Twilight är huvudperson väldigt ödmjuk och kan låta sig själv bli dödad för att rädda alla andra, något som jag har svårt att minnas att Bella gör? Eller jag kanske minns fel? Ni som tycker motsatsen rätta mig gärna...

 

Kände att jag bara behövde dela med mig av min besatthet egentligen, om någon undrar varför jag ibland inte vill träffas eller något annat socialt är det nog för att jag antagligen ser på The Vampire Diaries eller har superkänsloattacken efter att ha sett ett avsnitt ;)

Hemma, hemma, hemma!

 

Skriver mer någon annan dag när jag har lust och ork!