En dag i Wien väntar
Idag är det fredag för er som inte visste det.
Börjar min lediga helg redan idag, det känns ganska bra men å andra sidan har jag ångest inför måndag redan nu. Har nog aldrig i hela mitt liv velat åka hem så mycket som jag velat sen jag kom hit. I och för sig har det bara gått 5 dagar lite knappt och jag vet att man inte kan döma ut detta redan nu, men det är så mycket enklare att säga att man inte ska göra det än att inte göra det.
Jag har fått så dåliga vibbar av detta jobb; jag har spytt morgnar, jag har gråtit morgon och kväll, ibland bara velat lämna huset och åka hem, jag har ingen aptit alls, jag vill bara gråta när barnen inte lyssnar på mig, språket är lite jobbigt när man inte förstår.
Och alla säger åt mig att ge det tid men problemet är att jag inte vill ge det tid, jag vill inte må såhär dåligt som jag gjort dessa dagar för vem vet hur länge till? En dag? En vecka? Tre veckor? Tre månader?
Vilken miserabel blogg detta blev. Tanken var ju att jag skulle skriva om mitt "fantastiska" liv här borta... Har inte sett en skymt av det dock...
Förstår att jag låter negativ men det är svårt att vara positiv när man vill vara var som helst förutom här.
Nu ska jag diska, sen duscha. Hejdå!
Kommentarer
Sandra
En möjlig strategi är ju att du sätter en gräns för dig själv och vad du klarar av. Typ; Jag ger det tre veckor till (eller vad som känns bra för dig), och sedan känner du efter igen hur du känner efter tre veckor. Är läget oförändrat? Känns det lite bättre? Efter det kan du bestämma dig för om det här är något som passar dig eller inte. Ibland är man helt enkelt inte redo, och ibland måste man bara komma över tron om att man inte är redo.
kram!
Jessica
Kan och vill du skypa i helgen och prra ut lite? Kanske hjälper :)
Trackback
